jag vet , jag har inte bloggat på ett tag men allt är bara så konstigt nu.
förstår mig inte på livet.

har lämnat en bästavän utan att ha sagt hejdå, utan att få pussa min pojke på mulen och önska han all lycka.



fyfan, saknar dig redan.
du fick inte välja, du fick bara åka.
jag försökte hinna att säga hejdå, men jag hann inte.
jag förstår inte att du är borta, för mig står du kvar där och finns liksom alltid där som du alltid gjort.
men min magkänsla säger också att något är fel, något saknas i mitt liv och det är så sant
du är borta, du är så långt borta men ändå så otroligt nära.
du va den första riktiga ponnyn jag börja rida, första ponnyn som lärde mig så himla mycket.
ponnyn jag aldrig någonsin glömmer.
jag har lovat dig tills döden skiljer oss åt, man lovar mycket och jag önska jag kunde vara i din närhet tills döden skiljer oss åt.
men det går inte, du är borta, men jag kommer och hälsar på dig
det kan jag verkligen lova.
min casper, min stjärna.
mitt hjärta, mitt allt.
jag hoppas verkligen du får det så jävla bra!!
jag önskar dig all lycka, du är hela mitt liv ponny
och jag kommer aldrig någonsin glömma dig
för du är det bästa som hänt mig
du kommer alltid vara min stjärna, vad som än händer, föralltid!!!

jag önska du va hos mig igen.



LYS ALLTID SOM DEN STJÄRNA DU ÄR, JAG ÄLSKAR DIG

gråtergråtergråter.