le igen

mina känslor är helt konstiga.
jag vet inte vad jag vill.
jag känner mig taskig hela tiden.
jag saknar gammla tider.
varför är inte allt så lätt som förut.
varför är jag jag?
varför är ni ni?
varför finns glädje?
varför finns lycka?
varför finns sorg?
varför varför varför?
ingen i hela världen kan svara på det!


men en sak är jag helt säker på, det är att jag tycker om daniel söderberg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback