många tycker nog att jag klagar alldelens för mycket på hedemora och om att jag inte vill bo här.
men det är verkligen vad jag vill, bort här ifrån skulle vara en dröm.
men visst har jag mina underbara vänner och han jag är så himla kär i, fast han skulle nog bli lycklig om jag flyttade och det kanske vore det bästa.
men iallafall, mina vänner, jag skulle gråta blod om jag fick lämna er och det vet ni.
men ni vet också hur trött jag är på allt, ni vet hur jag har det pga dehär skit hålet.
mina föräldrar släpper mig ju knappt utanför dörren längre, så vad spelar det för roll om jag är kvar eller inte.
jag vill börja om på nytt, helt nytt.
en stad mina föräldrar inte vet någonting om, här vet dom vilka alla är (tror dom).
jag vill kunna vara mer fri igen, jag hatar att ha livet som ett fängelse.
det jag hatar med hedemora är att alla vet allt om alla, eller dom tror iallafall.
alla snackar skit bakom ryggen på alla.
enligt min mamma finns det bara skit här, vilket jag inte tycker.
det finns mycket skit det kan jag hålla med om men inte allt, verkligen inte.
jag har bott här i hela mitt liv och jag ser dehär som ett helvete.
men jag vet även att jag skulle sakna det, men det skulle nog ta ett bra tag.
det är som min stora syster säger, hon bor i stockholm och varje gång hon kommer hit
säger hon att hon ser hedemora på ett helt annat sätt nu än vad hon gjorde när hon bodde här,
det tror jag också att jag skulle göra.
jag vet att det finns skit, idioter osv överallt men, jag är trött på hedemora och verkligen vissa
människor här.
jag vill ha allt nytt, men det är bara en dröm.
jag kommer alltid vara kvar här..
har väl fastnat i dehär hålet precis som alla andra.
men det är vad jag vill, bort här ifrån och börja om på nytt,
göra satt mina föräldrar litar på mig igen, få frihet och leva livet.
vafan, vi lever bara en gång?